EU-lagstiftning

EU-rätten är rättsligt bindande och tillgänglig på alla EU:s officiaella språk. Via webbplatsen EUR-Lex har du tillgång till EU-rättsakter på alla dessa språk och med sökfunktionernas hjälp kan du hitta en viss lag eller bestämmelse.

EU-rättens källor

De två viktigaste EU-rättskällorna är primärrätten och sekundärrätten.

Primärrätten utgörs av fördrag som fastställer EU:s rättsliga ram. Sekundärrätten består av rättsakter som baserar sig på dessa fördrag, såsom förordningar, direktiv, beslut och avtal. Till detta kommer allmänna EU-rättsliga principer, den rättspraxis som utvecklats av Europeiska unionens domstol samt internationell rätt.

Ett utmärkande drag hos EU-rätten är att den kan åberopas direkt inför EU-medlemsstaternas domstolar (”direkt effekt”) och att EU-medlemsstaternas lagstiftning kan få ge vika när den står i strid med EU-rätten (EU-rättens ”företräde”).

EU:s primärrätt (fördragen)

Primärrätten kan betraktas som Europeiska unionens främsta rättskälla. Den återfinns i toppen av rättsordningen och består i huvudsak av följande fördrag:

• Grundfördragen: fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,
• Protokoll och bilagor till grundfördragen, fördragen om medlemsstaternas anslutning till Europeiska unionen samt andra fördrag.

Tillsammans fastställer dessa fördrag behörighetsfördelningen mellan unionen och dess medlemsstater. Vidare definierar de beslutsprocessen samt EU-institutionernas befogenheter och omfattningen av deras verksamhet inom varje politikområde.

Den senaste ändringen av EU:s primärrätt har skett genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft i december 2009 (fördragen som det hänvisas till ovan inkluderar de ändringar som fastställs genom Lissabonfördraget).

Sekundärrätt (lagstiftning, avtal etc.)

Sekundärrätten inbegriper så kallade unilaterala rättsakter och avtal.

Till de unilaterala rättsakterna hör i första hand de som anges i artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt: förordningar, direktiv, beslut, rekommendationer och yttranden. Dessutom finns det särskilda rättsakter som grundar sig på de tidigare fördragen: exempelvis på straffrättens område fortsätter de så kallade rambesluten att vara tillämpliga (de antogs innan Lissabonfördraget trädde i kraft, när det rättsliga samarbetet och polissamarbetet på straffrättens område intog en särställning – du kan läsa mer om detta via följande länk: Sammanfattningar – det straffrättsliga området fram till november 2009). Rättsligt bindande rättsakter som antagits genom lagstiftningsförfarande (till exempel förordningar, direktiv och rambeslut) kallas rättsakter eller ”lagstiftning”.

Med avtal avses internationella avtal eller konventioner som undertecknats av gemenskapen eller Europeiska unionen och ett land eller en organisation utanför EU, avtal mellan medlemsstaterna och interinstitutionella avtal som ingås av olika EU-institutioner.

Sammanfattningar av lagstiftning samt närmare upplysningar

På webbplatsen EUR-Lex, som innehåller fulltextversioner av all EU-lagstiftning, finns dessutom under rubriken ”Sammanfattning av EU-lagstiftningen” en presentation av de viktigaste aspekterna av EU-lagstiftningen i kortfattad och lättläst form. Det finns uppskattningsvis 2 000 sammanfattningar av EU-lagstiftning, fördelade på ämnesområden som motsvarar EU:s verksamhetsområden. Ämnesområdena sträcker sig från jordbruk till transport och webbplatsen ger en övergripande och uppdaterad presentation av relevant EU-lagstiftning. Däremot omfattas inte beslut av mer tillfällig natur, till exempel beslut om stöd.

Vidare kan man via EUR-Lex databas följa alla lagförslag under EU-institutionernas beslutsprocess, och Europa direkt kompletterar de ovannämnda informationskällorna genom att erbjuda användarvänliga sammanfattningar av ibland tämligen omfattande och komplicerad EU-lagstiftning (EU-medborgarna kan också få svar på sina frågor om EU).